Ahlafors Spinneri AB

År 1854 påbörjades bygget av det som skulle bli Ahlafors Spinneri. Initiativet hade tagits ett år tidigare av några handelsmän från Göteborg bl a Axel Keiller och Edwin Willerding.
Fabrikens placering var noga planerad utifrån den rikliga tillgången på vatten. Inte från Göta älv utan från sjöarna och vattendragen som finns runt om i området. Tanken var att man skulle leda en tub från ån i Alafors vari hela sjösystemet hade sitt utlopp. För att få högsta möjliga fallhöjd och därmed kunna utvinna mest energi skulle denna tub skulle sedan gå ner i dalen. Placeringen av fabriken följde blev också därefter.
Bygget stod klart 1855 och året därefter sattes fabriken i drift. Detta år bytte fabriken ägare från A. Keillers till G.H. Evers. Den nya ägaren ombildade företaget till ett aktiebolag. Fabriken gick bra och trots en depression på 1860-talet lyckades man fördubbla produktionen av spunnet bomullsgarn.
År 1888 hade bolaget likvivditetsproblem. Följden blev att bolaget köptes upp och bytte namn till Ahlafors Nya spinneri AB. Nu anlade man ett elektricitetsverk som ett komplement till gasverket (drev lamporna) och vattenkraften som inte alltid var otillräknelig.
I mars 1905 brann fabriken ner till grunden. Branden ska enligt uppgifter ha startat i maskinlager som drabbats av överhettning eller varmgång som det också kallas. Efter branden fick arbetarna hjälpa till att bygga upp den nya fabriken som stod färdig 1906. i och med ombyggnaden hade bolaget kunnat öka sin produktion.
Under det första världskriget sjönk dock produktionen till följd av råvarubrist. Det gick så långt att man var tvungen att stänga fabriken ett helt år. Arbetarna fick då s. k. reservarbeten som t ex att plantera skog eller att arbeta på bolagets jordbruk. Efter krigets slut 1918 hade bolaget stora ekonomiska problem som löstes tack vare ett bankföretag. Ytterligare problem uppstod dock när produkterna inte sålde. Arbetsveckorna förkortades till 4-5 dagar istället för 6 dagar.
Trots motgångarna byggdes en ny spinneribyggnad och ett kulörtväveri under 1918. Företaget köpte även upp ett spinneri som var beläget i Mölndal. Detta såldes dock till bolaget Alme-Dahlsjöfors 1942 som samma år även fick aktiemajoritet. Detta gav nytt hopp till arbetarna men problemen blossade återigen upp på 1950 talet.
Trots att bolagets förnekade av de nedläggningsrykten som vandrade runt under 1950-60-talen lades fabriken ner 1966. I och med att arbetet lades ned gick en mer än hundraårig epok i graven.